På order av president Vladimir Putin har en kommitté inom det ryska kulturministeriet arbetat med en rapport som i korthet kan sammanfattas "Ryssland är inte Europa". Om en vecka är det meningen att den nya "basen för statens kulturpolitik" skall offentliggöras och debatteras. Ett utkast läcktes senaste vecka och väcker debatt i sociala medier i Ryssland.
Kommittén kräver att man skall överge "principer kring mångkultur och tolerans". Det är i stället "traditionella ryska värderingar" som skall beskyddas. Staten skall i framtiden inte stöda konstprojekt som stöder främmande värderingar i samhället. För att bevara "en enhetlig kulturkod" skall sådana projekt avvisas.
Jag frågar hur teaterregissören Konstantin Bogomolov förhåller sig till den nya dogmen. Hans svar är kort:
- Jag tänker inte läsa det. Idiotiska idéer blir inte kött och blod utan vårt motstånd. Det är bättre att förhålla sig med ironi och lugn.
Den nya statliga kulturpolitiken lanseras samtidigt som den nationalistiska politiken manifesteras på olika sätt, bland annat i Krimaffären. Intill teatern vid Tagankatorget ser man en nymålad påkostad graffiti: Krim är ryskt.
Krimfrågan delar folket, minst i tre grupper. De som stöder Putin, de som motsätter sig och de som inte bryr sig.
Det debatterats mycket om namnlistan med konstnärer som stöder Putins politik. Och om den andra med dem som öppet motsätter sig. Har konsten alltså en betydelse i det ryska samhället?
Mina teaterkontakter ser den nya kulturpolitiken och namnlistan mer som ett försök att påverka den kultur som når de stora massorna. Teaterkonstens specialställning gick förlorad redan under 90-talets kommersiella äventyr. Och namnlistor har en gammal tradition i det ryska samhället.
- Vi behöver återfinna ärligheten och den heliga konsten, säger Bogomolov.
Dan Henriksson
teaterchef, Klockriketeatern
Artikeln publicerades i Hufvudstadsbladet 10.4.2014