Vad fascinerar dig med Bellman?
Jag fascineras av Bellmans låttexter, där det förs en dialog mellan att sjunga om livets osäkerheter och samtidigt uppmuntra till att festa och njuta av livet. Jag tolkar texterna både som ett försök att distrahera sig själv från att bemöta sina problem genom att dricka och festa, men också som hyllningar till livets vackra små stunder och ett uppmuntrande till att leva och njuta i stunden istället för att oroa sig för framtiden. Det finns både något tragiskt, vackert och tröstande i det tycker jag.
Vilka teman i föreställningen tycker du är de mest intressanta?
Föreställningen behandlar bland annat relationen mellan liv och död, och vi har tillsammans funderat på konceptet livet efter döden, vilket jag tycker är väldigt intressant. Jag inspirerades av tanken om att livet efter döden, istället för att vara något underbart eller mardrömslikt, kunde iscensättas som något mera ambivalent – som en folkhögskola uppe på ett moln någonstans med internatboende och schemalagda kaffestunder – vilket för vissa skulle vara ett paradis och för andra ett helvete.
Jag tyckte också om tanken att föreställa sig livet efter döden som en ny möjlighet att få leva ut den versionen av sig själv man aldrig vågade vara under det levda livet.
“Efter döden får jag vara vem jag vill”, svarade någon i arbetsgruppen på frågan Vad tror du händer efter döden?
Hur ser du kopplingen mellan Bellmans tid och idag?
Även om vissa sångtexter kan ha ord och begrepp som är raka referenser till livet på 1700-talet, har många texter ändå ganska tidlösa teman som även vi idag ännu kan relatera till. I Bellmans sång “Ack döden är en faslig björn” sjunger vi “Allt suckar för naturens lag.”, vilket är lika sant nu som då. Även om vår kultur och teknologi har ändrats, är vi ändå sist och slutligen på samma sätt som på 1700-talet bundna till och beroende av naturen runt om oss och livets naturliga gång från födsel till död.
Hur kommer det sig att du började göra musikteater?
Jag älskar teater och jag älskar musik och jag tycker det är fantastiskt att det finns en genre där man inte behöver välja bort det ena från det andra, utan kan låta båda konstformerna förstärka varandra med syftet att berätta och förmedla något starkt för en publik.
En hurdan karaktär skulle du vara på Bellmans fest?
Jag skulle vara klädd i en underbar klänning i pastellfärger och ha en plunta med mina initialer på fastspänd i ett spetsigt strumpeband runt mitt lår.
Vad ser du mest fram emot i sommar?
Att få sjunga tillsammans med och för andra människor. Och att få se Nötö.
Läs mer om föreställningen BELLMAN – Är jag född så vill jag lefva!
Köp biljetter!