Vilka teman i föreställningen tycker du är de mest intressanta?
Bellmans verk är ofta uppbyggda kring stora kontraster där åhöraren eller läsaren kastas mellan det vulgära, robusta och smutsiga, för att sedan slängas vidare till något ljuvligt, underbart, elegant och vackert. Eller tvärtom. De tvära kasten skulle man säkert kunna göra en hel föreställning av. Det är kanske också kontrasterna som intresserar mig mest. Livet och livslusten, i förhållande till döden och det faktum att allting som lever eller finns till, någon gång måste ta slut eller upphöra.
Hur ser du kopplingen mellan Bellmans tid och idag?
För mig är Bellmans dikter en slags verklighetsflykt, där sprit och alkohol blir en symbol för människans längtan efter frihet och efter det som tar oss bort från vardagens bekymmer och samhälleliga krav. Till och med karaktärs-beskrivningarna till Fredmans epistlar påminner om människans strävan: Där finns ryttaren, som inte har någon häst. Urmakaren, som tappat sitt ur och blivit av med sin verkstad. Det är träffande beskrivningar av människans vilja att ständigt lyfta fram vad som en gång utgjort vårt varande, vår status och identitet, snarare än att beskriva vem vi verkligen är, eller vad vi människor blir när titlar, grader och eventuellt samhälleligt anseende tas ifrån oss. Det ligger något mycket mänskligt i det. Inte minst i det prestationsfokuserade samhälle som vi nu lever i, där allting vi gör skall mätas och värderas för att slutligen tillföras till den människoprodukt som utgör just vår enskilda individ.
Under Bellmans tid, precis som idag, fanns också ett växande förakt gentemot tidens makthavare, även då lät samhällets betrodda sko sig själva, och dåtidens människor fick också lida av nedskärningar som ledde till högre arbetslöshet. Sett till människans strävanden och de samhällen vi bygger upp omkring oss är steget från 1700-talets Sverige till oss här i Finland idag ganska litet. Vi är människor, som i alla tider ställts och kommer att ställas inför liknande svårigheter och motgångar.
Hur kommer det sig att du började göra musikteater?
Musiken har en förmåga att ge plats åt uttrycksformer och språk som i sig själva skulle kunna upplevas som främmande, högtravande eller rentav märkliga. Inte minst så får det poetiska språket en självklar scenisk plats i det musikdramatiska arbetet. Genom relativt enkla sceniska medel kan ett stort, poetiskt klingande uttryck och tvära kast från mycket kraftfulla till små känslouttryck plötsligt upplevas som fullständigt naturligt och dynamiskt, eftersom musikens poesi och klang möjliggör ett musikaliskt och poetiskt förhållningssätt till scenrummet, där skådespelaren blir som ett instrument för det konstnärliga och mänskliga uttrycket, snarare än en naturligt berättande människa.
Vad ser du mest fram emot i sommar?
Turnerande i sig innebär att bygga upp och riva ner små korta dramatiska ögonblick, på många olika platser, för många olika människor. Det i sig är alltid en mycket fin upplevelse. Då jag tidigare varit på turné med mina musikmonolog-föreställningar har jag dessutom rest omkring ensam. Därför ser jag fram emot att få turnera och arbeta tillsammans med mina kollegor.
Läs mer om föreställningen BELLMAN – Är jag född så vill jag lefva!
Köp biljetter!